hjärtats ensamma slag.

Hur fan kan du göra såhär mot mig? Ser du inte hur jag sakta faller isär?
Lova inget mer, säg inget mer. Jag klarar mig själv.

Jag lyssnar till hjärtats ensamma slag,
och när jag rannsakar mig själv är mitt liv som ett skämt.
Jag grips av panik för jag är själv i det här.
Har svårt att se ljuset, bara hål och misär.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0