Jag orkar inte med mina stormande tankar som far omkring i huvudet på mig.
Ibland önskar jag bara att man kunde slita ut tankarna och slänga dem långt åt helvete för jag vill inte ha dem.
Det känns som att hur jag än gör för att stoppa allt som gör ont gör jag det bara värre för mig själv.
Och jag hatar gnälla inför folk, jag håller allt inom mig tills det bara exploderar i en flodvåg av känslor och tankar som inte går att kontrollera.
Och jag vet inte vad jag skulle gjort utan Trixi just nu.
Tösen som får mig orka, tösen som orkar höra hur jag gnäller om allt och inget.
Hon som säger världens finaste ord och som får mig orka lite till.
Om jag är ditt lillhjärta då får du vara storhjärtat, det bara är så nu.



Och just det.
Svar till Anonym:
Nej, David var inte otrogen på något sätt över huvudtaget och det var inte ens honom jag menade i mitt tidigare inlägg. Jag menade en annan, en person som jag gått igenom mycket med. Vi bröts itu och velade fram och tillbaka med varandra i säkert ett år. Men det sista han gjorde mot mig var nog det hårdaste och jag är fortfarande knäckt över det liksom. Men ja, det mesta om det här är privat så det här lilla får du nöja dig med.