Mitt liv känns så meningslöst just nu. Finner verkligen inget att kämpa för.
Det jag gjorde idag var rätt däremot, det vet jag. Jag orkar inte gå runt och må dåligt och känna mig utesluten ur ditt liv. Nu är du utesluten ur mitt liv och vill du komma tillbaka får du säga till. Men jag antar att din tystnad säger mer än tusen ord.
Du var min bästavän, men kastade bort mig precis som du gjort med alla andra. Jag glömdes bort och du om någon borde veta att jag inte tar det hur länge som helst. Jag stod vid din sida och tillsammans sa vi att vi skulle gå igenom allt. Vart tog min bästavän vägen egentligen? Ja, hon är inte kvar i alla fall och jag står inte och väntar på samma plats för evigt. Vi gick igenom tårar och skratt, ska du bara kasta bort det?

Nej fan, ska lyssna på emorapp nu och ligga helt apatisk i sängen som jag brukar göra.
Åh, polisanmälningar och skit ska kanske komma nästa vecka. Hoppas ni lär er, era jävla fittor.