Hej, eller något.

Egentligen har jag inget att skriva, finner inget att skriva.
Jag är tom, tom på ord och ork. Det finns inget som drar upp mitt humör till den topp där det alltid brukar vara.
Livet fortsätter snurra men jag snurrar inte med längre. Jag trillade av karusellen och kan inte ta mig ombord igen. Jag blev kvar i dammet och ser livet sakta snurra vidare - utan mig.
Tanken på att jag ska hem till världens bästa Teddi tillsammans med Soleilbästavän får mig inte ens att dra på mungiporna en aning.
Det är inte dig jag gråter efter, det är honom. Hur kunde det bli så tyst? Var det jag som förstörde det igen trots det du gjorde mot mig?
Jag vet att det jag drömmer om bara kommer vara en dröm. En dröm i en värld där det inte finns plats för drömmar. Jag drömmer om att jag återigen kan kalla dig min, få kalla dig min ännu längre än vad jag gjorde.
Men du har henne, du har glömt bort mig och en framtid för oss existerar inte.
Och återigen fäller jag en tår för mitt liv jag inte vill eller orkar leva längre.

When all is too late,
when all is said and done.
Will I think of all the things I could have done?
When all answers fail and all the questions only hurt.
Will you show me where to go?
Where do I go?
There is no time for dreams.