Idag blir ett helvete, det var ett helvete så fort klockan ringde.
Ville inte upp, men jag måste till skolan. Jag kan inte skolka dagarna, jag kan inte stanna hemma under täcket, jag vill inte stanna hemma under täcket om mamma är hemma. Just nu vill jag inte ha något alls med henne att göra, inte över huvudtaget.
Hon svek, svek för jävla hårt och jag vet inte hur jag känner inför henne längre.
Frukost kommer inte ens på tal, spyr nästan av blotta tanken.
Och ja, under den här tiden kommer bloggen vara min dagbok.

Men det löser sig.
Det gör det alltid.
Hoppet lever för en stund,
och för stunden lever jag för det.
Kämpar även fast jag inte vill.
Men jag biter ihop och fortsätter lite till.
Det ska lösa sig,
även om jag så ska slå mig blodig.