Tja, har gått runt med ångest i ett par dagar nu. Asdrygt verkligen.
Vet inte varför jag har det, vet inte hur jag fick det men det är som ett stryptag runt halsen hela tiden. Panik när någon kramas för hårt, panik när det blir för mycket folk, panik panik panik.
Åh, vad jag älskar ångest.

Låt mig inte möta mina tankar som följer mig hem.
Tänk dig massa människor som samlas runt dig,
pekar ut alla dina fel som i ett mönster.