Wall of text:

Ja, angående självskadebetéende. Jag får dagligen ganska många frågor om mina ärr/sår på armen och många otroligt onödiga kommentarer som ingen människa (specc med ett sånt här beroende) borde få höra över huvudtaget. Nej, jag skäms inte över min arm men är inte heller stolt över den, men jag orkar inte dölja den längre då den alltid kommer vara en del av mig och jag kan ju inte direkt bara kapa av den hur som helst.
Många frågar även varför jag gör det och det är en väldigt privat fråga som bara ett fåtal av mina vänner vet om, men ska man säga det enkelt så är det en psykisk grej som är komplicerad. Och i verkligheten är det många som mår psykiskt dåligt, har en sådan otrolig smärta inombords att dem inte vet vad dem ska göra av den. Och för att lindra allt som väller upp inombords tar man ut det på sig själv, så säger många och det gör även jag.
Och att slänga upp dryga kommentarer, fråga vad mina föräldrar säger osv är faktiskt riktigt onödigt och jag säger att jag inte bryr mig men såklart gör jag det innerst inne. Jag skadar inte mig själv för att få uppmärksamhet men som jag nämnt tidigare: jag döljer det inte heller längre då de flesta vet om att jag gör det. Min familj, mina kompisar, lärare och så vidare.
Och nej, ett självskadebetéende behöver inte gå ut på att bara skära sig själv, man kan skada sig själv medvetet på andra sätt också. Bränna sig, slå sig med saker och helt enkelt ta ut sin smärta på sig själv på dem mest otänkbara sätten.
Att skada mig själv är ingen bra utväg egentligen, det vet jag mycket väl om och jag får hjälp för det, men ett beroende som jag haft i fyra år är svårt att bli av med, det är som att sluta röka eller sluta med droger - inte lätt.
Det värsta jag vet är när yngre personer frågar mig hur jag får tag i mina rakblad och dylikt bara så att dem ska kunna göra likadant och nej - det är något jag INTE uppmuntrar på något sätt! Jag försöker inte vara någon förebild till självskadebetéende och skulle aldrig någonsin uppmuntra någon till att gå och göra det. Låt bli att göra något mot dig själv helt enkelt, det blir så mycket bättre i längden. Mår du dåligt så prata med någon, kuratorn på skolan, UMOs kuratorer, dina kompisar eller föräldrar eller ta kontakt med BUP bara du får hjälp på något sätt.

Så ja, med det här inlägget ville jag bara säga; sluta klanka ner på dem som redan mår psykiskt dåligt utan hjälp dem istället. Ser du sår eller ärr på armarna så kommentera inget elakt för man tar verkligen åt sig innerst inne och det sitter där länge. Jag har stått ut med kommentarerna länge men nu börjar jag ändå tröttna på det något otroligt så bara lägg ner med alla skit kommentarer för ni kommer ingenvart med det. Ni klankar ner på andra som mår dåligt när ni själva inte mår bättre - men ni kommenterar för att själva kunna må lite bättre och jag tycker synd om er stackare som gör det.