-

Och man ler fastän hjärtat brister.
Det syns inte, men det känns.
Kroppen förvrider sig men man skrattar bara bort det.
Varför lägga problem på folk när man kan bära allt inom sig?
Jag går på gator jag aldrig sett och tänker tankar jag tänkt så många gånger om.
Livet skrämmer mig, lyckan skrämmer mig.
Är jag värd det här?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0